Vi har nu lämnat Erbil. Vi kom iväg sent då det redan var mörkt ute. Vår fixare, tillsammans med livvakt, körde oss till Sulaymaniyah i en fet SUV med två automatkarbiner liggandes på golvet i baksätet. Kan ju verka farligt eller ovant för en ”vanlig” Svensson från Sverige. Men är det något jag lärt mig på resande fot i oroshärdar är det att det här betyder säkerhet. Oftast i alla fall. På den två timmar långt bilfärden åkte vi förbi många intressanta platser. Bland annat ett stort oljefält runt staden Kirkuk. Det var också väster om Kirkuk som IS anföll senast i förrgår kväll. IS utnyttjade det dåliga vädret, brände bildäck och dylikt för att anfalla och gömma sig i röken. Även bombflygen får på så sätt svårare att se dem. Kändes konstigt att vara ”så nära” IS. Även om vi bara satt i bilen. Vi körde inte ens in i själva staden. Men att veta att de rör sig i närheten känns ju bara… overkligt?

De här oljefälten har ju länge varit en stor del av konflikten mellan irakier och kurder. Vi såg från bilfönstren hur de brann från raffinaderierna, stora orangea lågor i den svarta natten. Mäktigt. Har aldrig sett något liknande.

Vi åkte även förbi en av de platser som blivit en symbol för Saddam Husseins massavrättningar av kurder på slutet av 80-talet. Det är nu en enda stor gravplats där de snyggt och prydligt radat upp gravstenar över en gigantisk kulle. Varenda kropp som återfunnits i massgravar och dylikt har fått en egen gravsten. Otroligt stort område, hemskt att se men också väldigt värdigt att se. Än idag pågår arbetet med att identifiera bitar av skelett som fortfarande hittas nergrävda i marken och som upptäcks när man påbörjar nya byggen av hus till exempel. Man jobbar fortfarande med att spåra och analysera DNA så att var och en kan få sin egen gravsten, vilket måste vara ett enormt arbete.

Så, efter en minst sagt intressant bilfärd genom historien är vi nu framme i Sulaymaniah. En stor stad, känns större än Erbil. Detta är en väldigt moderniserad, västerniserad och liberal stad. Caféerna är fulla av myller där kvinnor och män, gamla som unga, socialiserar över fika och vattenpipa. Sjalar och liknande verkar mer vara undantag än regel. Jag sa till Johanne att jag hade förväntat mig mycket mer ”mellanöstern” här i Irak. Med det menade jag främst beiga landskap, men också ett mycket mer konservativt folk. Men så är alltså inte fallet, eller folket. Känslan jag får är mycket liberal. Det är vår här i Kurdistan och mycket grönt – grönare än på flera år – eftersom det regnat ovanligt mycket. Beiga blir de mäktiga bergen om någon månad, då sommaren är här.

Dagen har spenderats på en bas för Peshmerga, alltså KRG:s reguljära trupper. Vi träffade ett kvinnligt förband. Jag är faktiskt mycket imponerad av dessa unga tjejer, som dedikerat deras liv för att slåss för kurderna. Man kan tycka att det borde vara vedertaget men så är det inte. Många av de kvinnorna vi träffade idag har slagits mot IS väster om Kirkuk. Det är riktigt modiga kvinnor och att höra deras ord, hur de ser på den här konflikten, är respektingivande, och sant (mer om detta kan ni läsa i Johannes reportage som publicerades i Fokus).

Men många av dem har också dött, män som kvinnor. Det hedrar man genom att sätta upp stora plakat med martyrernas avbildning längs med vägarna runt om i hela Kurdistan, liksom inne på basen. Vi träffade mamman till det här förbandets första martyr. Rengin hette hon. Hon var 26 år när hon blev skadad av splitter i oktober 2014. Hon var då på väg till frontlinjen mot IS, som då var söder om Kirkuk. Efter tio dagars kämpande på sjukhus dog Rengin, och blev därmed basens första martyr i kriget mot IS.

Vissa vi träffar här på basen är nyrekryter och vissa inte ens 18 år gamla. De krigar för deras egen nation snarare än religion eller något annat. Det är identiteten som kurd som står i fokus, för frihet och mänskliga rättigheter, liksom för nationen Kurdistan. Deras sätt att tala är något jag absolut inte är van vid. Det är respektingivande att höra hur dessa kvinnor resonerar. De slåss sida vid sida med männen i detta krig. Många har även fortsatt sina föräldrars eller farföräldrars kamp, som i generationer slagits för samma sak. Frihet…