Mona Sahlin meddelande under gårdagen (onsdag) att hon avgår som nationell samordnare för våldsbejakande extremism. Detta gör mig både glad och ledsen. Sahlins initiativ att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism, är ett viktigt arbete. Där har Sahlin varit väldigt aktiv, driven och beslutsam, vilket jag stödjer fullständigt. Våldsbejakande extremism i alla former kan nog i stor grad förebyggas mycket genom mer kunskap och utbildning. Kan det därför bli svårt för regeringen hitta en lika driven och rättvis ersättare till Mona Sahlin och allt hon kämpat för?

Men, det räcker det inte att endast stödja de aktörer som identifierar lokala problem. Det räcker inte heller att bara genomföra utbildningsinsatser om våldsbejakande extremism. Förstå mig rätt, det är ett steg i rätt riktning. Men det krävs snabbare handling och hårdare lagar och regler för att stoppa våldsbejakande extremism, läs jihadism, i Sverige. Rätt väg att gå är inte att se återvändande IS-medlemmar som offer för ett lureri och hjälpa dem tillbaka in i samhället igen, med bidrag och bostad. Och det har vi möjlighet att ändra på nu.

Sedan när har en mördare och våldtäktsman kunnat begå brott och blivit befriad från straff genom att hävda att hen känt sig lurad till att utföra brottet? Att hen blivit lovad stora summor pengar och flera fruar om hen bara utför brotten?

Aldrig.

Ett brott är ett brott oavsett vem som utför det. Det spelar ingen roll vem man är, vilken bakgrund, etnicitet eller religion man har. Varför behandlar man återvändare från IS annorlunda?

Jag har nyligen varit i irakiska Kurdistan där kurdiska Peshmergastyrkor strider i kriget mot IS både på marken men också genom ett enormt underrättelsearbete. Jag frågade alla kurder jag träffade vad de anser om jihadism och vad vi i Sverige kan göra för att få bukt på problemet med 1) att svenskar ansluter sig till IS och 2) återvändare. Alla svarade samma sak. Att Sverige varit, och är, för naiva och att Sverige måste ta hotet från IS på allvar. Att man i sådana här lägen måste bortse från det politiskt korrekta och jämställda samhället. Sverige måste ha utökad och hårdare bevakning i potentiella kretsar för rekrytering och direkt konfrontation vid misstanke, även mot sovande celler. Hårdare kontroll vid byggen av moskéer och andra platser som kan vara lämplig för undervisning av våldsbejakande extremism och rekrytering, hårdare fängelsestraff… Låter det som en inskränkning på din personliga integritet? Jag hävdar att det är såhär vi står upp för våra mänskliga fri- och rättigheter i Sverige. Våld har aldrig varit accepterat i ett fredligt land. Varför ska det varar det nu?

Jag har vänner här i Sverige som ändrat sina vardagliga rutiner på grund av hotet från IS och dess återvändare. Vänner som undviker stora köpcentrum och som tar omvägar till jobbet på grund av rädsla för att drabbas av ett terrorattentat. Är detta vad vi kallar frihet? Detta är inte det fria Sverige som jag vill leva i.

Snälla rara ersättare till Mona Sahlin, fortsätt driva kampen mot våldsbejakande extremism. Men var driven, var konsekvent och sätt gränser. Tänk på dagen du vaknar upp då ett nytt terrorattentat inträffat i Sverige, och du önskar att det aldrig hade skett. Hade du då tänkt att du hade kunnat göra mer?