Sitter på kontoret och kyler ner strupen en ramlösa på burk, med smak av granatäpple. Myggbetten från helgens vistelse på landet kliar lite här och var på kroppen. Tittar ut på den växlande molnigheten på himlen och på personerna som går nere på gatan i den kvava värmen. Jag längtar ut. Utanför Sveriges gränser. Arbetet inför resan går sakta men säkert framåt och jag börjar få en mer klar (om man nu kan kalla en sån här resa det) bild av hur den kommer spenderas. Som tidigare när jag åkt på reportageresor väntar även denna gång hårt jobb. Mycket jobb. Tidiga morgnar, sena kvällar, lite sömn och förmodligen en hel drös med tålamod. Men det är även då man jobbar som bäst. I alla fall är det så för mig. Känns lite som en drivkraft på något sätt. Gillar ”flowet” när man tar arbetet till en ny nivå och känner att man verkligen producerar! Det som jag dock kan känna mig dålig på ibland är att ha tålamod. Vill gärna att allt ska ske nu, nu, nu. Måste bli bättre på det 🙂

Något som ständigt får mig på bättre humör när motivationen sviker är musik. Vanligtvis är det rock som strömmar ut ur mina högtalare, men just har faktiskt Petter fått ersätta. Skrev ett reportage om honom för något år sedan, ett omslagsfeature för Stayhard Magazine. Den mannen är ta mig fan grym på precis allt han gör. Vilken inspirationskälla! Hans nya låtar ”Leva & Dö” och ”Kul på vägen” får mig att vilja ta mig över nya bergstoppar varje dag.

Luften är min, det är bara andas in.

Mitt omslagsfeature med Petter kan du läsa här.

Ha nu en toppenonsdag!

/A